Kaninslakt

Kaninkött är delikat. Det smakar som kyckling och är vitt, korttrådigt och mycket mört.

Slakt:

Den vanligaste slaktmetoden är densamma som för hönsen:

Man ger djuret ett hårt slag i baknacken(alldeles bakom öronen) som bedövning, vilket rätt utfört omedelbart dödar djuret eftersom man krossar de översta halskotorna.

Sedan hängs den upp i baktassarna och halspulsådern skäres av. Under djuret bör behållare med spån placeras (för att samla upp bloddropp) och plast, papper, spån el.dyl. bres ut runt behållaren, för att förhindra blodstänk och fläckar vilket ser obehagligt och ohygieniskt ut.

Flådd:

Ett snitt görs runt bakbenen, uppe vid hasen och ett till längs insidan av benen ner till könsöppningen. Runt ändtarms- och könsöppninen läggs nästa snitt. Sedan drar man försiktigt av huden uppifrån och ner. Då huden hänger över huvudet avlägsnas det och buken tas ur med ett försiktigt öppnande av densamma längst ner, vid revbenen. Två fingrar sticks in och kniveggen löper mellan dem, med eggen utåt, upp mot könet.

Bukinnehållet dras försiktigt ut. Vi tar tillvara lever, lungor och hjärta. OBS! Viktigt att gallblåsan avlägsnas hel, så inte galla rinner ut på köttet eller levern (gallan är bitter och risken finns att köttet tar smak av denna).

Gallblåsan sitter på levern som en avlång grön blåsa. Om man lösgör strängen= gallgången som går till blåsan kan man försiktigt dra loss blåsan. Det går även att skära loss den, men risken är större att den går sönder. Skulle så ske bör köttet omedelbart sköljas i rikligt med rinnande kallt vatten för att inte ta smak.

Sist skäres ändtarms- och könsöppningarna bort, sista biten av grovtarmen dras bort och urinblåsan tas försiktigt ut hel. Samma sak gäller här - skulle den gå sönder, skölj i rinnande vatten så inte köttet tar smak av den fräna urinen.

Kroppen kan gärna hänga ett dygn före styckning och infrysning, om man har en tillräckligt sval plats - annars går det bra ändå.

Styckning:

Fram- och bakben skäres loss vid fästena. Kroppen delas i lagom portionsbitar. På mycket stora kaniner kan ev. filén skäras loss (= ryggbiten).

För den som tycker om att grilla kött är det ypperligt att frysa "klubbor"(= bakben) + framben separat - att ta fram till sommarens grillaftnar.

Resten av kroppen fryses för sig till stek- eller grytbitar.

Kaninlevern är förhållandevis stor och mycket god.

Hjärtat är litet men kan användas tillsammans med kroppsbitarna i grytor - det är ju den allra renaste delen av en kropp. Det är en urstark muskel och har därför en mörkare färg och tätare struktur än övriga köttet, men samma goda smak.

Hjärta och lungor används hos oss dock mest till hundmat och serveras då råa tillsammans med lika delar fullkornsbröd och grönsaker (se kapitlet om hundfoder).