Guldåkra's Keith Urban
Lennart

Ibland händer dom där sakerna som bara inte får hända. Och inget kan ändra på det. Det är den 20 augusti 2010, valparna har idag blivit 8 veckor gamla. Lotta ger dom som vanligt deras mat på morgonen. Efter en timme går hon för att titta till valparna och där ligger Lennart helt utslagen på backen. Han skriker och har ont. Vi skyndar oss mot veterinären och jag tänker hela tiden "SNÄLLA DÖ INTE, DÖ INTE!"  Vi hinner till veterinären men där på bordet blir smärtorna för stora och han dör. Jag har aldrig varit med om något så hemskt!

Lennart hade redan från början varit något av min favorit. Han hade en utstrålning och var den som syntes mest. Det var något alldeles extra med den här valpen. Tankarna  sprang omkring i mitt huvud om varför det just lära vara han. Jag älskar alla valparna i denna kullen, min första kull som stod bakom mitt namn. Men Lennart var den där dröm valpen, vackra drag och lovande för framtiden. Ett underbart temperament, framåt och lyhörd. Men somliga änglar är inte menade för denna jord och han togs ifrån oss.

Det visade sig att Lennart hade ätit glasbitar. Hur detta har gått till är ett mysterium.
En önskan vore om han hade sluppit lida. Men trösten får ligga i att han har det bra nu.

Lennart ligger begravd här i Åkra, där han hör hemma.