16.jpg 17.jpg



En dröm som jag har haft i mer än 5 år som nu har blivit verklighet.
Den 7 oktober fick vi hem våra första Alpackor.



21.JPG

Första morgonen när dom tittade ut på sin nya omgivning.
Tuffast är Imana.


22.JPG 25.JPG

Man måste ju titta till höger och till vänster.


23.JPG

Och lite runt om kring, allt är ju så nytt.

37.JPG 49.JPG

Imana hittade lite lingonris.       Måste ju tittar ut över vidderna.

51.JPG 52.JPG

Fifi är inte så svårflörtad.       Imana är lite mer försiktig




                                        Lite fakta om alpackor


            Alpackan härstammar från Anderna i Sydamerika. Då främst Bolivia, Peru och Chile.
            De tillhör gruppen Kamelider och tillhör samma familj som kamelen, dromedaren,
            laman, guanackon och vicuñan.

            Alpackan är en av världens äldsta tamboskap. Indianerna i Sydamerika hade stor kundskap
            om avel och skötsel av alpackor och kunde avla fram en sagolik ullkvalitet. Den kallades
            Inkas guld.
            Det finns två sorters alpackor. Huacaya som ger en fluffigare ull och klipps en gång om året.
            Suri har rastaliknande lockar och klipps vart annat till vart tredje år.
            Ullen räknas till en av världens finaste och är fri från fett. Ullen finns i 5 grundfärger,
            svart, vitt, fawn, brun och grå. Det finns i dag 22 definierade färger. Nyanserna är oändliga.
            Alpackan är en gräsätande idisslare och har till skillnad från kor 3 magar.
            Dom mäter ca 1 m i mankhöjd och väger mellan 50-80 kg. Stoet är dräktig ca 50 v.
            Vi kallar dem hingst, sto och föl men i de spansktalande länder säger man macho, hembra
            och cria.

            När spanjorerna på 1500-talet invaderade Sydamerika slaktades 90% av dåtidens
            bestånd av alpackor Dom blev en konkurrent till spanjorernas egna merinofår.
            Även 80% av indianerna utrotades.
            Några indianer flydde med sina alpackor upp på 4000m höjd till Anderna och höll sig gömda
            där. Det var ett kargt landskap mer hårt klimat så enbart dom livskraftigaste djuren överlevde
            och Alpackan är nu väldigt motståndskraftig mot klimat och sjukdomar.

            Alpackorna är utpräglade flockdjur och får inte vara utan andra alpackor, då blir de stressade.
            Dom är väldigt lättskötta. På sommaren äter de gräs och betar av så fint så inget förstörs.
            På vintern äter dom ca 1-2 kg hö per dag och lite kraftfoder och vitaminer.
            Alpackor kan tränas att gå i grimma. Det finns även utställningar i Sverige.
            Jag tycker det är underbara djur att umgås med. Dom är lugna och kan bli väldigt tama med
            mycket social träning.
            Samtidigt är dom lite vaksamma men nyfikna, sträcker på halsen och
            vill kolla läget runt omkring.

Uppdaterad 28 januari 2011.