| Jonas gjorde krigstjänst i Norge 1718 och i Finland 1740-1743 enligt Forsa Släktregister. Karl XII främste medhjälpare i fråga om utrikespolitik och krigsfinasiering hade utan kungens tycke förhandlat med Ryssland under Ålandskongressen. Sverige skulle enligt denna avstå från Livland, Estland, Ingermanland och Karelen till Ryssland men i gengäld få tsar Peters stöd att erövra Norge från Danmark. Karl XII vägrade att acceptera de svenska landavträdelserna och räknade med att utan rysk hjälp kunna erövra Norge. En här på drygt 40 000 man hade satts på benen för angreppet som inleddes hösten 1718. En mindre styrka trängde från Jämtland fram till Trondheim medan Karl XII i spetsen för huvudarmén riktade anfallet mot Oslo-området. Under belägringen av Fredrikstens fästning vid Halden träffades kungen av ett dödande skott. Sverige avbröt anfallet mot Norge och lät delvis upplösa den armé som hade samlats. 1741 slöt Sverige en överenskommelse med Frankrike att mot erhållande av franska subsidier angripa Ryssland. I juli samma år följde den svenska krigsförklaringen och till överbefälhavare utsågs Charles Emile Lewenhaupt. De svenska krigsförberedelserna var dåliga och kort efter det svenska anfallet gled initiativet över till ryssarna som i augusti 1741 anföll och besegrade en svensk armékår vid Villmanstrand i området kring finska viken. Lewenhaupt kapitulerade i Helsingfors 1742. Ryssarna ockuperade Finland. Den svenska krigspolitiken hade brutit samman. (Sveriges historia 1521-1809, G. Behre, L-O. Larsson och E. Österberg, 1994) |