"En hönas funderingar"
Christina Lönn
Underbart och skönt
ska livet vara!
- ta allt för
givet bara!
"Lapa sol",
värpa, ruva, äta och dricka.
Leva med den
trygga flocken, som det anstår en liten "hönsflicka".
Om livet blir långt
eller kort, det bekymrar mej ej.
Jag har snällt husfolk.
Jag litar på att de tar väl hand om mej.
De sköter mej, jag
får god mat
och den som en gång
bär mej bort tröstar säkert med vänligt prat.
- Nej, vi står stadigt på vår jord.
Näbben kan, i och för sig, stundom vara både hård och vass,
-för livet är ibland tufft och verkligheten krass.
En del av oss blir
föda,
och dem vill folket
inomhus göda.
En del av oss
är det riktigt synd om!
- Vi fryser och är
både hungriga och smutsiga. Lössen kliar och benskorven gör ont. Ingen
pratar med oss, ingen bryr sig och ingen lyssnar då vi kacklar KOM!!!
MEN…
somliga får, trots
allt, lus- och skabbfria leva ett värdigt och tryggt liv
fyllt av vänlighet,
omtanke, respekt och fritt från hungerkiv.
Tänk om alla, både
höns och folk, fick chansen att leva så,
och att det inte gällde
endast några få.
- Men, för
flertalet är detta sorgligt nog en utopi
och kommer tyvärr
nog alltid att så förbli…
Antalet höns och
folk i världen är ju väldigt många.
Jag önskar
jag kunde dem alla infånga
Jag skulle
de dem en vänlig blick, en vattenslurk och varsitt grönt blad
- det skulle säkert göra var och en glad!
Folket kanske behöver
mer än så,
men det förstår inte
jag mej på!
- Jag är ju
bara en höna,
som min folkmatte kallar "sin egen lilla sockerböna" …
