Gikt

Gikt är egentligen inte en egen sjukdom utan symtom på någon annan åkomma.

Njurarna sviktar, av någon anledning, i sin funktion och släpper ut urater ( urinsyrakristaller) i blodet. Dessa fälls sedan ut på inre organ (visceral gikt) eller i leder (ledgikt).

a)Den viscerala formen, som enligt veterinärerna på SVA är den vanligaste ärftliga formen, har inte påträffats hos de obducerade Hedemorahönsen som drabbats.

b) Ledgikt. - Den form som drabbat hedemorahönsen vid ett flertal tillfällen.

Symtom: Detta yttrar sig i svullna leder på tår och senare även fotled. Inga andra utfällningar, varken i andra leder eller övriga organ, har upptäckts.

Åkomman är ej smittsam. Man kan här inte utesluta ärftliga faktorer, men troligare är kanske att de är miljöbetingade, då njurarna inte heller visar några missbildningar eller andra sjukliga förändringar. Njurarna är, i såfall, "bara" överansträngda.

Orsakerna till detta kan vara många:

1. Överutfodring med animaliskt protein.

2. Smitta med virus eller andra infektionssjukdomar - samtliga obducerade hedemorahöns hade varit utsatta för Mareksmitta. (att jämföra med den äggvita i urinen människor ofta får efter en influensa eller t.ex. körtelfeber- också detta virusinfektioner).

3. För mycket salt i kosten (jämför "portvinstå" hos människor)

4. För mycket kalk eller D-vitamin i kosten. Ett djur som fått denna åkomma kan inte bli bra. De utfällda uraterna kan inte "sugas upp" tillbaka, så, eftersom det är mycket smärtsamt för djuret, är det barmhärtigast att avliva det. Kosthållningen bör omedelbart ses över så övriga djur slipper drabbas.

5. Uttorkning p.g.a. brist på dricksvatten t.ex. varma sommardagar.

6. Njurskador p.g.a. förgiftningar av olika slag (av t.ex. mögeltoxiner i skämt foder) eller A-vitaminbrist.

Åtgärder: Kan provas vid lindriga fall. Äggviteutfodringen minskas. Rikligt med rumstempererat vatten serveras. Natriumbikarbonat tillsätts i dricksvattnet. Fodertran tillsätts fodret (A-vitamin) liksom gulköttiga rotfrukter.

Förebyggande: Undanröj orsakerna till besvären, se ovan.

Fotböld

Ett tillstånd som ger likartade symtom, men som INTE angriper lederna på tårna och fotleden utan istället mjukdelarna mellan tårna.

Symtom: En lokalt avgränsad inflammation i fotens trampdyna. Inflammationen orsakas av vargörande bakterier som trängt in genom små och ofta tämligen obetydliga sår i huden. Trampdynan blir mer eller mindre uppsvälld och hård.

Lidandet har oftast ett ganska långsamt förlopp och förorsakar hälta. Först i höggradiga fall påverkas allmäntillståndet.

Åtgärder: Kirurgiska. Ger i regel gott resultat, om inte infektionen är alltför gammal och omfattar även tårna.

Foten rengörs och desinfekteras. Bölden öppnas med en vass kniv och det fasta ostliknande innehållet avlägsnas. Håligheten tvättas omsorgsfullt ren, t.ex. med vätesuperoxid varefter foten bandageras på lämpligt sätt.

Man bör noga undersöka så det inte finns vassa föremål där hönsen vistas, såsom glas- porslin- eller plåtbitar. God renhållning förebygger också åkomman.