Höns/kalkonhuset

Förrummet:
Fjäderfähuset bör helst ha ett litet förrum, där man förvarar foder, redskap och andra hönstillbehör. Detta rum behöver inte vara stort, huvudsaken är att sakerna, och man själv, får plats.

Hönshuset:
a) Storlek:
Själva hönshuset ska däremot vara så stort som möjligt – detta är ju hönsens hem, och den plats där de vistas större delen av livet.

Rekommenderat minimum är 2-3 hönor per kvadratm. och 1 kalkon per kvadratm. men vid sådan trängsel bör utegården vara mycket stor, annars mår inte fåglarna bra.

vårt kalkonhus - 97

b) Inredning:
Hönshuset ska vara dragfritt, ljust och lättstädat.
Väggarna och taket målas med giftfria plastfärger eller kalkas. Plastfärg ger dock den mest lättskötta ytan eftersom den blir slät, ganska blank, hård och tål högtryckstvätt. Alla skarvar, t.ex. mellan tak och vägg, tätas med silikon vilket utesluter drag och försvårar för ohyra som t.ex. hönshuskvalster att trivas och kunna föröka sig.
Golvet bör helst vara av betong, då det är mest hygieniskt i längden. En golvbrunn underlättar städningen mycket!
Hönshuset bör ha så stora fönster att solen når över hela golvet, detta gör att hönsen trivs utmärkt samtidigt som det minskar risken för ohyra då t.ex. kvalster trivs bäst där det är mörkt och fuktigt. Solen hjälper till att förhindra fukt i golvströet. För bästa effekt bör fönstren helst vätta åt söder eller sydväst. För att det inte ska bli olidligt hett i hönshuset på sommaren kan man sätta dit persienner eller markiser.
Nätdörr eller nätfönster ger också extra luft varma sommardagar. Nätet bör vara tämligen finmaskigt fyrkantsnät som är av tillräckligt grov tråd så att inte rovgjur kan ta sig igenom.
Luckan till utegården bör helst vara dubbel för att undvika drag, och gärna av s.k. giljotinmodell = fallucka med låssprint – då kan inte objudna "gäster" tränga sig in. Den bör, för dragets skull, inte placeras intill sittpinnarna.

c)Ventilation:
Ventilationen ombesörjs via skorsten eller väggventiler samt tilluftsventiler (ej placerade intill sittpinnarna = risk för drag).

d) Belysning:
Belysning och all elektrisk utrustning ska vara märkta med minst IP 54 - den bästa säkerheten ger dock de högsta klasserna: IP 65 och IP 67!

e) Värme:
En bra stallfläkt håller luftcirkulationen igång samtidigt som den värmer hönshuset.
Höns och kalkoner är inte skapta för minusgrader så vi håller dem alltid i varma hus. + 8 - 10 grader vintertid är en bra temperatur som också är ekonomisk. Hönsen mår bra, slipper frysa och för oss är det så behagligt att komma dit att vi t.o.m. kan tänka oss att stanna en stund för att se till dem och hinna kolla av att de mår bra allihop. Foderåtgången blir också mindre eftersom de inte behöver äta extra för att hålla värmen och allmänkonditionen bättre eftersom de inte blir kalla. Hönsen trivs, blir livligare, starkare, ruggningsperioden kortare och värpperioderna längre i ett uppvärmt hönshus!!

Vårt soliga hönshus,
med stora söder- och österfönster

f) Utrustning:
Sittpinnarna ska vara tjocka och runda.

En landgång upp till sittpinnarna är bra som hjälp för kycklingar, ullhönor, stora kalkoner och andra som är dåliga på att flyga.

Under sittpinnarna har man lämpligen en gödselbinge, som samlar gödseln tillsammans med t.ex. torv vilket förhindrar smittspridning samtidigt som det hjälper till att hålla det golvströet rent och torrt. Tänk på att om bingen ska tömmas inåt ska dörröppningen in i hönshuset vara tillräckligt bred för att skottkärran ska kunna komma in. Bingen ska helst sitta så högt och ha tillräckligt med tomrum under för att skottkärrans långsida ska få plats under kanten, så man kan raka ner torv/gödselblandningen direkt i den. Vi använder en binge på ben, gjord efter modell i Kristina Odéns och Detlef Fölsch bok "Naturligare hönsskötsel". Man kan även göra en binge på golvet, men missar då en hel del värdefull golvyta, och gödseln måste skottas upp med spade. Att bara raka ner den i kärran är både tids- och arbetsbesparande.
Bra rakor - eg. avsedda för ladugårdar - finns att köpa t.ex. på Odal/Lantmännen. De används till att raka ut gödseln från bingen och ner i skottkärran.

Bingar, reden m.m. bör också få alla skarvar fyllda med silikon och sdan övermålade för att underlätta rengöring och göra det svårt för ev. ohyra att gömma sig där.

Värpredena (lagom storlek är t.ex. 25 x 28 x 30 cm) bör ha lutande tak för att förhindra hönsen att sitta och förorena uppe på redena, något som annars unghöns brukar ha en tendens att göra.

Vårt första rede 1988 , med platt tak - titta kycklingen på taket och betänk hur detta tak såg ut efter någon månad, då alla kycklingarna tillbringat nätterna där... usch, fy och blää!

Redena inreds med strö i botten och halm ovanpå. De placeras så att det blir så mörkt som möjligt inne i dem. Enkelreden som hängs på väggen och lätt kan tas ner vid kycklingfödsel och för rengöring, eller redena nere på golvet är de bästa lösningarna - då är det extra viktigt att det inte är kallt och dragigt där! Det är också viktigt att det är torrt och rent i redena, annars finns risk för sjuka hönor (äggledarinflammation) och kycklingar (coccidios, lunginflammation).

Golvströ: Golvet täcks med ett 10-20 cm tjockt lager av t.ex. halm, kutterspån eller pappersströ som byts så ofta att det hålls torrt och icke illaluktande (vintertid tjockare för att värma kalla små hönsben). Det får aldrig bli så smutsigt att det luktar illa och sticker i ögonen av ammoniakångor – tänk på hönsen som är där hela tiden och bara några decimeter från golvet! "Ammoniakögon" är tyvärr en mycket vanlig hönsåkomma!
En bra riktlinje kan vara att det inte ska få bli smutsigare än att man själv kan tänka sig att sätta sig ner där en stund.
Drag, smuts,fukt och damm sprider ohälsa och sjukdomar - därför är det så viktigt att alltid hålla rent och fräscht i hönshuset. Det blir också så mycket trivsammare och trevligare för oss att komma dit om det är fräscht och luktar rent och gott.
Det är bra att ha ett sandbad i något hörn vilket ger fåglarna frihet att "bada" året om, oavsett väderlek och utetemperatur, för att sköta sin fjäderdräkt.

Dricksvattnet ges lämpligen i en hängande automat; då elimineras risken att någon knuffar omkull den så hela golvet blir blött. Det är mycket viktigt att diska den ofta för att minska risken för t.ex. coccidiossmitta.

Fodret ges i automat eller tråg. Snäckskal och grov sand/fingrus i ett separata tråg.

Vår kalkonfoderautomat är en vanlig upphängd hink - billigt och bra. Fungerar däremot inte så bra till hönsen som sprätter mer, där är en vanlig automat bättre.

Vattnet och fodret bör helst ges i olika delar av hönshuset då detta minskar risken för att hönsen stöter till vattenautomaten så det skvätter vatten i maten, vilket kan göra att maten möglar.
Serverar man hönsen matrester från det egna hushållet eller annat mjukfoder är det viktigt att det ges i en ren bunke som inte får stå kvar i hönshuset i flera dagar – då ruttnar maten och fåglarna kan bli sjuka! Sådan mat bör inte ges i större mängs än att de äter upp den på ca. ½ timme.
Fodrets sammansättning behandlas i eget kapitel: Foder

Städning/Rengöring:
En gång i veckan är lagom att byta allt eller delar av golvströet för att hålla hönshuset rent, fräscht och luktfritt.
Jag byter ca. en tredjedel varje vecka eftersom mitt hönshus är stort och ströet inte smutsas så mycket att det är nödvändigt att byta allt varje gång. För den som har ett litet hönshus och mindre strö är en gång per vecka ganska lagom för hela golvet.

En gång om året bör hela hönshuset storstädas, dvs. golv och reden skuras, sittpinnarna bytes och väggarna målas om. Detta är lämpligast att göra sommartid, eftersom hönsen är känsliga mot både fukt och damm och inte bör tas in i hönshuset igen förrän det är helt torrt och rent. Det bästa är om man kan ordna en provisorisk bostad åt dem något dygn medan man rengör, målar och inreder.
Vi använder såpa att skura med och "Kennel wash" efteråt.

I övrigt, se kapitlen om skötsel: vinter, vår, sommar och höst