Menopon biseriatum

Kroppslusen är ca 1-3 mm lång grågrön med sex ben. Den kan påträffas över hela hönskroppen, dock mest under vingarna och omkring kloaken (analöppningen).

Regelbunden kontroll av hönsflocken bör göras, där man noggrant går igenom hönsens fjäderdräkt och studerar huden, speciellt under vingarna och runt kloaken. Äggen läggs på fjädrarna, nära huden, och ser ut som vitkorniga klumpar.

Bekämpning sker omedelbart!

Det enda effektiva medel som finns för dagen är Frontline = ett fästingmedel avsett för hund och katt från Apoteket.
Inhandla Frontline-pipetter från apoteket (de pipetter som är avsedda för största storleken på hund blir billigast för då räcker en pipett till många hönor) och behandla fåglarna enligt följande:

• En eller ett par droppar (en droppe för kyckilngar och små dvärghöns) på "manken"= på övre delen av ryggen mellan skulderbladen vid vingfästena och en på gumpen = "svankryggen" strax framför stjärtfästet räcker. Behandlingen upprepas efter en vecka
• Ströet byts.
• Pinnar och reden skuras med Virkon S, pudras med Stalosan (båda medlen finns på Lantmännen) eller byts ut.

Behandlingen upprepas efter en vecka.

En speciell form av kroppslöss är huvudlusen (Dermatophagus gallinarum) som kan återfinnas på hönsens huvuden. Den behandlas på samma sätt.

Här i Sverige ansåg vi förr att ohyra i våra egna hus var något obligatoriskt/nödvändigt ont. Idag vet vi bättre...

Kvalster, liksom löss och annan ohyra är inte heller är något obligatoriskt/nödvändigt ont i hönshusen. Dessa plågor utgörs av ju parasitdjur, precis som våra egna gjorde förr i tiden!
Då dessa är utrotade uppkommer inte fenomenet av sig självt - de små djuren uppkommer inte ur ingenting och att det verkligen förhåller sig så ser vi ju beviset för är i våra egna hus - vägglöss, huvudlus o.dyl. är helt utrotade i vårt land och uppstår inte i någon hem helt plötsligt, från ingenstans, utan enbart genom smitta!!!

Då ohyran i hönshuset är utrotad så är den!
- så länge man inte köper in nya höns, begagnade reden eller tillbehör, som har med sig småkryp i "bagaget" förstås...

Att skuldbelägga de vilda fåglarna som smittspridare tror jag också är överdrivet. De som ev. får ohyra dör snabbt eftersom de blir så försvagade av detta lidande - att jämföras med skabbrävarnas lidande och plågsamma död p.g.a. liknande parasitdjur.
Jag har tagit hand om ganska många vilda, skadade fåglar. Ingen av dem har haft ohyra på sig, inte ens de skator och kråkor som jag har vårdat!

Jag förordar karantän i tre veckor samt minutiöst noggrann genomgång av fjäderdräkt, ben och sittpinnar/hörn/vrår i utrymmet de vistats i under karantäntiden innan de släpps in i flocken!
Det är även viktigt att hålla rent och torrt i hönshuset för att skapa en så ogynnsam miljö som möjligt för ohyra - OM man skulle få in den!

- Det är ingen skam att få in ohyra i hönshuset. Det kan hända alla. Däremot är det skandal att låta den stanna där, och djurplågeri att negligera detta problem!

Karantän för nya djur och regelbunden god hygien är A och O!

Lycka till!