Först ut kommer hönan Pöna.
Det är morgon, hon har bråttom och måste hitta de bästa fröna!
- Här, här, här är mat till er, mina små!
- Men… var är ni då?! Ock, ock, ock jag sprang visst för fort,

De små hann inte med och står kvar i hönshusets port.
- Kom, kom, kom nu fort ut
- Skynda er, innan fröna tar slut!

Tuppen Nupp kommer spatserande nu,
för att kurtisera, mata, och pyssla om varenda fru.

Pöna och de andra mammorna vill inte riktigt vara med,
trots att han blinkar, släpar vingen och lägger både huvud och kam på sned…

- Kom igen senare, du vår käre Herr Tupp!
Då våra barn blivit tillräckligt stora vill vi ha varsitt ordentligt "gupp"!
- Men tills dess räcker det, för oss, att bara vara "mora"

Tuppen Nupp han får med detta sig nöja
och han markerar stolt sitt revir genom att sin vackra stämma höja.

De är hans, bara hans - varenda höna!
Ja, varenda liten vacker böna!

Då kycklingarna sedan vuxit upp
och ännu inte hunnit träffa någon annan tupp.
Ska han en efter en av dem välja ut,
- så även de blir hans till slut!

ALLT är hans, bara hans. Han är Kung!
- så länge han är ung …

En dag kommer det dock någon spoling,
som inte har någon som helst respekt för en gammal koling
utan bara springer förbi…
- Då är det dags att göra sorti.

Men nu låter vi dessa tankar endast flyktiga tankar få bli!
IDAG är ju reviret, hönorna, ja hela världen Hans och allt står honom bi
och han låtsas att det alltid kommer att så förbli!

Det finns inget att bekymra sig för just nu,
- Kuckelikuuuuuuu...!!!