Farylands King Kilian, "Cisco"
Född 3/1 1993

Cisco julen-00

Hösten 2000.
I oktober läste jag en annons i en veckotidning där man sökte fodervärd ett år till en 7-årig cornish rexkastrat. Eftersom jag under lång tid sneglat på och läst om den rasen blev jag intresserad.

1 år lät som en bra tid att lära känna rasen, för att sedan kunna köpa en egen kattunge. Jag ringde, men för sent - han hade redan flyttat.

Efter någon vecka ringde plötsligt hans matte och frågade om jag fortfarande var intresserad. Han hade klöst till den andra katten i den familj dit han flyttat så han fick inte stanna där längre.

Efter ett par timmars betänketid så ringde jag tillbaka och gav klartecken. Vi var beredda att ge honom ett par månader för att se om han kunde anpassa sig till vår familj och trivas. Han var ju inte alls van vid varken små barn, hundar eller andra katter.

Två dagar senare kom han och överlämnandet förflöt lugnt. Han smög in i Davids rum och stannade där. Jag placerade hans sovdyna, kattlåda och mat- och vattenskålar där inne.

Nästa tillhåll och sovplats blev vårt duschrum dit jag följde efter med alla hans tillbehör. Så småningom vågade han röra sig mer och mer inne, alla djur undveks dock noggrant.

januari - 00

Då han gjort sig lite mer hemmastadd hälsade han artigt och underdånigt på Linus och Murre, försökte fjäska lite för Mimmi - något som han inte hade något för, det gick inte alls hem - hon lade öronen bak på halsen, smällde till honom och gick sedan därifrån med nosen i vädret!

Han vande sig snabbt vid barnen och lade sig gärna att sova inne i deras rum, mitt i lekstojet. Däremot tyckte han tydligen att hundarna borde "sättas på plats" så han morrade åt dem så fort de befann sig i samma rum som han.

En dag gjorde han "misstaget" att helt oprovocerat, från flera meters håll, anfalla Kamaro och försöka riva honom - DÅ bröt ovädret loss!! Först röt husse med sin allra argaste röst och sedan kom den stora överkatten/ ledarhunden/chefen = matte farande, fiskade upp Cisco i nackskinnet och fräste och ruskade tills ett regelrätt kattslagsmål utbröt mellan matte och katt! Båda fräste, skrek och revs resp. ruskade - Huu, sa alla de andra och dröp av...

Slagsmålet slutade till min fördel och Cisco stack in under Davids säng.

Efter ett tag tyckte jag att bestraffningen var nog så jag kröp efter in under sängen för att "gulla lite" och visa att jag inte längre var arg - men det var dock han så jag möttes av fräs och klös! Ett nytt slagsmål utbröt, som denna gång slutade det med att han tvingades ge sig helt, till 100%!

Då jag släppte honom så smög han in under Linneas säng, där han stannade i två dygn. Mina kontaktförsök var lönlösa. De bemöttes endast med att han backade undan och gömde huvudet in mot hörnet. Jag blev rädd att jag tagit i för hårt och knäckt honom helt men bedömde att det enda jag kunde göra var att vänta ut honom och se tiden an, så jag struntade helt i honom - låtsades att han inte fanns...

På eftermiddagen den andra dagen satt han helt plötsligt mitt på köksbänken och iakttog mej. Jag låtsades inte om honom utan fortsatte att plocka undan lite och började laga mat. Det enda jag gjorde var att, utan att titta på honom, prata tyst och vänligt. De blå ögonen följde varje rörelse jag gjorde.

Till slut reste han sig och kom fram till mej, tvekade lite, och strök sig sedan mot min arm. Då först tittade jag på honom, smekte honom och han började spinna - isen var bruten!

Efter den dagen är han som en annan katt - kelen, vänlig, lekfull och underbar.

Ingen behöver längre vara rädd för Ciscos klor. Passar det inte så går han undan. Främmande hundar morrar han lite åt, för att hålla dem på avstånd, och går sedan därifrån. Provocerar den främmande hunden så gör han numera som vilken annan katt som helst - kröker rygg, borstar upp sig, morrar och fräser samtidigt som han försöker komma undan till ett säkert ställe. Ligger han i någons knä och någon av våra hundar kommer och lägger sig bredvid så bryr han sig inte nämnvärt utan ligger lugnt kvar.

Våren 2000.
Då våren och värmen kom började han så smått gå ut, först i sele och koppel men sedan utan, som vilken huskatt som helst.

En dag på sommaren kom Murre med en levande åkersork som han lade framför Cisco. Cisco tassade lite på den, men visste inte vad han skulle göra med den. Murre iakttog "spektaklet" en stund men gick till slut dit, tog sorken och åt upp den själv.

- MEN, dagen efter kom Cisco hem med en egenhändigt fångad liten sork (+ halva åkerns gräsbestånd) i munnen. Han bet ihjäl den men eftersom han inte fattade vad han skulle göra med den så lade han den bara på marken och gick in och åt kattmat.
Övning ger dock färdighet och innan sommaren var till ända så var han ganska bra på att både fånga och äta åkersork.

Höstens och vinterns kyla + blåst fick honom dock på andra tankar så han återgick till innekattens lugna tillvaro, men då vårsolen började tina snönlockadeutelivet igen.

Denna vår har han övat upp färdigheten att fånga både möss, sorkar och fåglar. Däremot är han fortfarande lite valhänt då han kommit hem med sina byten och det är inte självklart för honom vad han ska göra med dem då.

I månadsskiftet oktober- november 2000 hände något, i mina ögon, märkligt. Helt plötsligt låg han en kväll vid fotändan i min säng - på Linus plats. Cisco hade aldrig förut varit inne i vårt sovrum. Det var kung Linus privata revir och han tillät ingen annan katt att vara därinne. Det hela upprepades dock även nästa natt medan Linus låg i vardagsrummet och verkade oberörd. Vi förstod ingenting...

Den tredje dagen såg vi att Linus inte verkade frisk och två dygn senare var han död. Dessa fem nätter låg Cisco vid min sida, sedan återgick han till sin vanliga plats i Davids säng.

Det var en väldig tröst att han låg där just då, men jag undrar ändå varför han gjorde det...

Julen-00 fick han äntligen en lekkompis och behövde inte längre tokrusa ensam genom huset då leklusten faller på. Valle springer gärna med men det törs inte Cisco så de lekarna kommer alltid av sig innan de ens börjat. Lille Alfred öppnade vägen och visade honom, till slut, att hundar trots allt är ganska trevliga varelser som man faktiskt kan umgås med!

Cisco och Alfred våren - 01

Cisco och Alfred springer ikapp på hundvis. Det är lika ofta Cisco som Alfred som uppmanar till lek.

Cisco har även börjat sova på hundarnas bädd i köket och i deras älsklingsfåtölj. Han tar inte heller illa upp om de lägger sig bredvid honom, bara de ligger någorlunda still.

Cisco i hundkorgen - 01

- Han har anpassat sig till familjen!