In memorian - Linus

1979 - 3/11 2000.

21 ½ år gammal.

Linus, du min lille vän!

Jag önskar du hade kunnat leva
lika länge som jag.
- Att du inte måst dö ifrån mej en dag.

Vi fick så många år tillsammans att du
nästan blev en del utav mej.
- nu måste jag klara mej utan dej.

Att du fick leva och vara frisk så länge,
ända till slutet av din ålders höst
är för mej, trots allt, en väldig tröst.

Endast två gånger var du dålig under ditt långa liv:
En råtta bet dej i halsen
och din oigenkännliga hesa röst fick dej
ett tag att verka skamsen.
En släng av kattpest fick dej inte heller på fall.
- Några dagar i sängen, sedan stod du pall.

Linus, du vår husdjurens konung.
Du gav mej ALLT du förmådde
av ömhet, vänskap och förtroende
- vänskapens "honung".

Ibland hör jag ditt hesa mörka jamande
i alla rösters vimmel
- vem vet, kanske du pratar med mej
från din katthimmel.

Då du dog miste himlen lite av sin blåa färg.
Vi kunde inte besegra döden,
trots att vår vänskap var så stark att
den kunnat försätta berg.

Solen miste lite av sin glans
- jag hoppas vi får träffas igen,
någon annanstans!

Linus, du min älskade lille vän,
jag kommer att sakna dej länge än!

Din matte